Tittar på Uppdrag Granskning från igår som handlade om barnfattigdom i Sverige.
Undrar vad målet med programmet är.
Undrar hur Janne Josefsson tänker. Om han tänker...?
Dom försöker alltså ta reda på om det verkligen finns så många fattiga barn i Sverige. Om dom verkligen är fattiga. Dom intervjuar en gravid 2-barnsmamma om hon känner sig fattig. Hennes yngsta dotters spontana reaktion till ett nytt syskon på väg var att fråga om dom skulle ha råd. Men mamman ville inte kalla sig fattig. Dom har ju mat och tak över huvudet. Men dom har fått nöja sig med det allra nödvändigaste.
Fattigdom är ett begrepp som kanske allra först måste förklaras. Fattigdom är något relativt, något som ser annorlunda ut beroende på den norm som finns i samhället. Fattigdom i Sverige ser annorlunda ut mot fattigdom i ett utvecklingsland. Men den kan nog också vara ganska lik.
Att vara fattig i Sverige kanske inte till störst del handlar om att gå hungrig. Även om jag är säker på att det förekommer oftare än vad man kanske tror. Fattigdom i Sverige handlar kanske mer om att man inte hänger med på den konsumtionskarusell som vi varje dag blir erbjudna. Det ska vara nya kläder, mobiler, födelsedagspresenter, julklappar, resor och upplevelser. Detta är ju inte saker en människa behöver för att överleva, men för att känna en tillhörighet.
Att inte ha pengar är en skam. Summan pengar spelar ingen roll, men att det inte är tillräckligt. Det når inte upp till normen för vad man 'borde' ha. Den biten av fattigdom ser nog likadan ut över hela världen.
Att försöka leta upp dom människor som lever i fattigdom för att få fram 'fakta', skulle det på nåt sätt göra det lättare för dessa familjer? Fokuserar man inte på fel sak när man försöker motbevisa att det förekommer barnfattigdom i Sverige?
Det är ju helt sjukt om någon, om så bara ett barn, inte skulle ha mat för dagen i det välfärdsland vi lever i! Eller hur?
Kommentera